Känner mig lite blåst i huvudet, balanserar på gränsen mellan att medvetet sjunka ner i ett svart hål och stanna där eller rycka upp mig och glömma bort allt vad ångest heter. Har lust att glömma ner mig och sjunka ner i sentimentalitet och nostalgi.

Vi lämnar natten åt de nyfikna

Vi lämnar kärleken åt dårarna.

Har en rastlöshet som gror i mig, som springer likt en hamster i ett brinnande hjul. Men alltid när den slår till är klockan någorlunda för sent för att man ska kunna träffa någon, och man vill egentligen inte träffa någon man känner. Man vill bara träffa en flicka som tar en med till en undergroundklubb med stenväggar och så dansar man hela natten tills man vaknar i sin säng från drömmen och upptäcker att man har färg över hela kroppen från gårdagsnatten och en flicka med himlatussar till hår brevid sig. Då skulle jag fan få ett leende på läpparna.

jag ska ta med mig min gitarr till januaristan
och lära mig riktiga sånger där av några gatubarn
jag ska köpa en moped fast jag knappt vet hur man kör
åka runt där som Che och kanske hitta nånting att slåss för
hörlurarna sprakar men jag hör klockspelen
jag är på väg igen

kom, vilda rosen, vi lämnar allt
här i salongen är din kind så blek och din blick så kall
kom, vi drar nånstans dit där inget stör
där vi kan göra sånt som vilda rosor gör

Har vaknat idag med en placebobakfylla som gör sig påmind hela tiden. Var tvungen att gå upp ganska tidigt för att köpa yoghurt och mjölk till min far och fick sällskap av fina jens som var med igår.

Tror jag såg en av de bästa filmerna i mitt liv igår.

A love song for Bobby Long.  Helt underbar.

orkar aldrig skriva långa inlägg längre.

Ni borde ju komma hela bunten när det är sticky-torsdag, sticky-priser på ölet och sticky-spelning.

Blir än

Fint.

Sitter hemma och har sjukanmält mig den första lektionen, skönt. Kommer skylla på tandläkartid eller vad fan som helst. Bara väldigt skönt att få vakna till lite.

Börjar bli lite trött på Göteborg faktiskt, trodde aldrig att jag var en som skulle säga det, trodde sånt var till för indiebrudar, typ. Men nu känner jag att jag vill resa! Se new york! Promenera på Paris smågator! Ta en kaffe i Notting hill. Roadtrip genom USA liksom.

Bara lämna göteborg och mitt liv här och se vad som finns runt nästa krök, med en gitarr och sparsam packning. Så skulle jag vilja ha det. Men sen så upptäcker jag att jag är tillbaka på andra långgatan, jag har spillt kaffe i soffan och jag ska iväg till ett meningslöst angered, utan ipodhörlurar.

Ha det så fint!

PS. Ni som undrade om mitt förra inlägg,

Jag mår bra nu! Visade sig att jag har väldigt fina vänner.

Sticky förra torsdagen, Jennies bild.

Ganska heartbroken

Vad det kan vara skönt ibland att vältra sig i lite självömkan, iallafall när man gör det med distans till sig själv och gör en grej av det.

Sitter här i ett täcke och lyssnar fina lugna sånger som betyder. Långt från paradise hotel, långt från skola, långt från saker som kan vara viktigare än just detta, just nu.

Ord för kvällen : Svårige, alltså sverige med ett Å istället. För alla gråa måndagar på spårvagnen.

Känns idiotiskt att “skriva av sig” ibland, särskilt när jag har i princip två-tre fasta läsare som jag ändå snackar nästan dagligen.

Samtidigt är det ju så jävla mycket som är bra just nu. Framförallt med bandet.

Realesefest ska ordnas, Album om två månader, Klubb Total, Musik Direkt, Musikvideo osv.

Är lite trött på att jobba i uppförsbacke, kan inte säga vad det handlar om men jag är orolig och rastlös och vet inte vad jag ska tycka och tänka.

Haha, skrattar nästan åt att jag är tillbaka i gamla ångestbanor. Har inte upplevt hyfsat omotiverad rastlöshet och ånget på ett jäkla bra tag nu. Nå, det är ju ändå väldigt få människor som läser den här bloggen så det gör väl ingenting att jag whinar av mig.

Tre dagars cp-fylla senare så sitter jag här vid mitt matbord med susanna och hon undrar om hon får en macka i vinterspektaklet.

Jag säger ja.